...

Ja... 

Steffloo- Den jobbiga befrielsen

Efter att ha snackat med ett rosa moln.

För att fira min nyvunna frihet och hylla Ulf Linde(som dog i helgen), även till alla fåglar som tagit sig ut ur sina burar.

Livskampen

Steffloo-  Förflutna

Ett skämt

Ett mörkt skämt som jag kom på nyss när jag torkade av badrumsspegeln:

 Jag såg en ful fläck i spegeln, jag gnuggade med en kemikalieindränkt trasa i en timme men den fula fläcken ville aldrig gå bort. Insåg efter ett tag att den fula fläcken var jag. Jag gick iväg från spegeln och den fula fläcken var borta.

Detta skämt kan nu alltså misstolkas. Gör inte det. Misstolka ej detta skämt!!



Kolla på detta istället: This is modern art- Hollow laughter

En räddare e det enda jag vill vara.

Ska skriva av mig just nu, just här. Stanna kvar eller gå nån annanstans, jag bryr mig ärligt talat inte. Jag har vart sjuk i en vecka nu på ett ungefär. Denna vecka har vart känslofylld och tråkig, en skum kombo. Dock har jag fått serie ritade, serier som är baserade på att va sjuk med idéer som jag inte brytt mig om att reflektera över innan jag ritat dom. Ni kanske inte har märkt det om ni läst mina serier innan men jag brukar reflektera och ändra idéer lite innan jag ritar dom. Det kanske inte märks men det e faktiskt svårt att få en idé till en serie. Man måste tänka ett tag innan man kan bli belönad med en idé. Detta tänkande har jag märkt är lättast för mig att få när jag tar mig från en plats till en annan. Det e då lättast för mig att ta ett steg bak och försvinna in i bakgrunden. Som en person i trans kan jag bli ibland när sitter och är på väg att få en idé. Stirrande ut genom en fönsterruta på ett tåg eller buss med musik i öronen. När idén sen poppar upp i mitt huvud så fylls jag med en underbar glädje, "jag är ett geni-glädjen". Denna glädje håller i sig tills jag inser att jag måste rita denna serier eller måla denna målning(som faktiskt är lättare än att rita en serie eftersom det fortfarande är nytt och roligt för mig). Att rita serier är som en rutin som jag bara gör, idéerna till serierna är nåt jag bara får när jag fiskar efter dom, som jag nästan ständigt gör. Drömmen skulle ju va om jag kände att jag inte behövde göra nåt med idéerna jag får, för den glädje jag får när dom kommer till mig är överlägsen allt annat. Lite som Rene Magritté, han sa att han inte gillade att måla för att det e bara idéerna som betyder nåt, han kände sig egentligen klar och nöjd när han hade fått en idé och skissat ner den. Måla gjorde han för att få pengar.

Jag hatar att behöva göra saker och serier är nåt jag behöver göra. Så jag hatar alltså det. Ja, det gör jag. Jag hatar att lägga ner så mycket tid på nåt som nästan ingen kommer se. Men det e skelettet i mitt liv. Allt utgår därifrån.
Fast nu måste jag bekänna en sak. Jag har märkt att jag har en tendens att verkligen hata saker innan jag ska göra dem. När jag väl gör dem är det inte så farligt, det kan till och med avnjutas ibland. Det e väl det att det e inplanerat, det finns ingen återvändo. Det e väl den där frihetsinstinkten som larmar mig. Att snart kommer nåt hända som inte kan stoppas.

Det e väl därför jag gillar att gå till skogs på min lediga tid. Å när jag inte går till skogs så stirrar jag på träd och fantiserar om skog. Underbara skog, hade träff med några träd igår men va tvungen att avboka för att jag va sjuk.

Nu mår jag bättre, tack för att ni lät mig hållas. En serie som belöning ska ni få. Har vart väldigt generös med att lägga ut serier på senaste tiden. Men har väl insett att jag älskar tanken på att få folk att drömma sig bort i världar jag skapat.

De mörka molnen åker in i dig när du sover.

Steffloo- Saknaden

Sjuklingen som väntar på molnskeppet.

Har lyckats bli förkyld, så då ska man väl inte va självisk. En mycket passande serie ska ni då få.
Förlåt världen för det jag gjort.

Steffloo- Frågar