Var ute i världen idag och insåg flera saker men ville skriva en sak och här och resten får bli serier och teckningar. Så den sa jag insåg idag, och som inte platsade på mina papper, är att alla nuförtiden är parodier på alla som levt före dom. Det är ju realismen som är parodin för fan och karikatyrerna är de riktiga realisterna. Det är så jävla uppenbart egentligen att alla går i andras fotspår hela tiden, samma fotspår som alla gjort innan oss, men grejen är ju att fotspåren som vi går i nu är för djupa för oss att ta oss upp ur, så att till och med om vi ville gå där ingen annan gått så går det inte, vi är fast i alla våra förfäders fotspår. Det är för sent att vara unik.
Vet inte om detta låter logiskt, men det va fan skönt att skriva det. Och det är känslor som är grejen ju, det är det enda jag bryr mig om. Känslor.
 |
| Meningen med livet |
 |
| Befrielsen |
 |
| Steffloo faller snart |
