Inget

Jappjappjapp, tomhet och sånt.

Steffloo- Aj

Kriget

Den stängda dörren

Mmm... mörker

För er som gillar det varma mörkret.

Steffloo- Den lidande

Förr eller senare

...

Helgen

Steffloo sitter fast.

nytt äntligen

så e det när man har ett heltidsjobb. men nu är högen med papper och streck på. och nu får ni se lite.

Skulptur

Höstbild

Steffloo saknar igen.

Sånt

Jag skrev nåt förut som nu är borta för evigt. Jag kommer inte ihåg vad jag skrev. Mitt minne fungerar så, den håller nåt tills det kommer ut på nåt sätt och sen är det borta ur minnet. Jag skrev det och sen raderade jag det och sen va det borta. För evigt.

De två blommorna

Nytta

Steffloo- Vandraren

Explosioner

Hejhejhejhejhejhej, jag har inget att säga längre för att allt jag kommer på som är av värde går rakt in det jag ritar så atteeeeeeeeeee...

Det som fick hjärtat att explodera.

Solen

Steffloo- Explosionen (ett nytt krig)

Snart

Han som dog.

Steffloo-  Längtan

Jag skriver detta i hast. Detta är en hemlighet. Jag skriver en hemlighet i hast. Jag springer i detta nu efter ett tåg och skriver en hemlighet. Elden har slocknat, svinet har skonats och springer nu runt och gör alla andras liv till helveten.

Jag söp bort en bit av min själ i lördagsmorse.

Minnet

Steffloo- Hemskheter

Steffloo- Tomma ord

(Helg)

Det blir varmare ju närmare en ny dag jag kommer och nu håller jag på att brinna upp.

Jag låtsas att det är helg och lägger upp denna nu.

Steffloo- Helg

Sommar 2

Så var det fortfarande sommar och man har scannat in sproilans nya grejor som jag självklart ska lägga upp. Denna vecka har varit konstig, dagarna har liksom varierat i längd. En dag var 2 dagar, en annan två minuter. Tiden är konstig på sommaren.

Den för tidiga morgonen

Kort möte med livet

Steffloo- Tungt

Folk som testar en för att se om man innerligt älskar nåt fast man annars inte visar det.

Visste det!

Snart har jag ritat slut ännu ett block och ni vet vad det betyder: Scanning och sen nytt här på bloggen.

Sommarblomman

Mmmm sommar, den brukar i vanliga fall vara ångestframkallande för mig men om man tar sommaren i små doser, som jag gör detta år, så är den faktiskt väldigt trevlig, den väcker liksom fina känslor som länge legat begravda under tidigare års sommarmörker.

Missförstånd

Steffloo- Den känsliga världen

Bara lilla jag som är instängd i en dag utan ett förflutet och en framtid.

Forna kollegor

Idioten(mordet som förlamade)

Passa på att läsa detta för imorgon kan det vara borta.

 Som tur är har jag denna blogg och mina papper och mina pennor och min Steffloo som värmer upp i sommarkylan, här e det bara trygghet som gäller. Här e jag en vacker person med en fantastisk själ.

Geniet 1

Geniet 2

Han som kan göra precis det han vill.

Steffloo- Hemskheter

Serien och en teckning

Ju tröttare man är desto finare drömmar får man.

Steffloo Drycken 1

Steffloo Drycken 2

När han går ner svävar de andra.

Det känns som igår fast det inte hänt än.

Knivenfallerknivenfallerknivenfallerknivenfallerknivenfallerknivenfallerknivenfallerknivenfaller. Jag hittar mina idéer i böcker och i musik, det som är där men ändå inte där, man måste leta mellan ord, inuti bokstäver, under punkter, gräva gräva gräva.I början när jag hittade nåt så kändes det som att jag snodde idén från den bok jag läste eller låten jag lyssnade på, fastän det egentligen inte fanns där. Det djupa finns redan där: i det som redan har sagts eller skrivits. Den som vill komma djupare får gärna gräva vidare i dessa helt nyskannade grejer.

Bekännelsen

Steffloo hjälper en person och blir belönad.

Steffloo hjälper ännu en.

"Anarkisten"

Fan, har gjort slut på ännu en hög med papper och borde skanna in den sorgliga skiten men tror jag ska dra ut på det så länge det går och bespara mig och er besvikelsen. Skapandet före allt, framförallt före skapandets baksidor.

När nån säger hallå till mig så ska jag svara: Hallå, hallå... hallå. Kapitalet höjer hyrorna och staten bostadsbidragen så kan man fiffla en smula med den järnhårda lönelagen och till och med betala mindre i lön än priset för mat och för hyra för staten skjuter så gärna till om levnadsomkostnaderna blivit allt för dyra. Sida vid sida, tillsammans hjälps dom åt staten och kapitalet, dom sitter i samma båt fast det är inte dom som ror, som ror så svetten lackar och piskan som kittlar, kittlar inte heller deras feta nackar.

Den fantastiska människan.

Han som dog.

Feber

"Snälla säng, käka upp mig" tänkte han stirrandes in datorskärmen. Han hade precis pausat en film efter att ha sett hur mycket klockan var. Den var för mycket och när det tomma stirrandet hade upphört kollar han igen, det har gått fem minuter till. Han brukade stirra när han kom in i en intressant tankekedja eller bara ville dra ut på tiden. Egentligen ville han nog stanna tiden med stirrandet(eller fastnandet med blicken). Han skulle vilja stanna tiden och sedan gå runt i en avstannad värld utan stress och tvång. Fast då skulle ju inte han kunna gå runt där. Fast i och för sig om det var han som stannade tiden så skulle han vara den enda som skulle kunna det. "Nej nu kommer febern" känner han och tittar på klockan igen. Den går fortfarande framåt. Han drar blicken från klockan nere i högre hörnet och stirrar sedan på den pausade filmen som nu endast är en bild, en "screenshot". Hans hjärta dunkar snabbare nu för han har nu insett att han måste gå upp om fem timmar, går han och lägger sig nu så kommer han få endast fem timmars sömn och fem timmars sömn mår han inte bra av. Han behöver åtta för att inte glida bort från verklighetens ljusa mörker och in i dimman. "Dimman är trevlig förstå mig inte fel nu" tänker han för sig själv utan att tänka att det är konstigt att han diskuterar med sig själv, "men det är i verkligheten som man hämtar inspirationen till dimman. Ingen verklighet ingen dimma". Han kollar på klockan igen. Fan! Varför utsätter han sig för detta. Varför utsätter han sig för tiden. Tortyr är vad den är.

Han låter en timme gå. En timme som han fyller med att tänka på gårdagen. Gårdagen som var fantastisk. Febern växer sig starkare under denna timme och han känner sig varm och yr när timmen är över.
Han har slutat kolla på klockan och svävar nu i en skön ovisshet. Tills han av en händelse (efter att ha snurrat huvudet runt runt för att förstärka yrseln och få den där sköna kittlande känslan i magen man får när allt snurrar) får en glimt av det nedre högra hörnet och slutar snurra med huvudet som en galen person. Nåt har hänt. Men vad? Han vet inte. Klockan är kvar, den visar tid och datum. Men detta säger honom ingenting. Det är siffror, inget mer. Tomma siffror. Han blinkar och mitt i blinkningen när ögonen är stängda så fastnar han där inne. "Mörkret är så mjukt," tänker han "har det alltid varit såhär mjukt? Det är som en madrass". Han lägger sig i mörkret och somnar direkt. Han ligger i det sköna mörkret och drömmer om ljus. Det ljus som dagen efter kommer byta plats med mörkret.

Dörren är öppen.

Varje teckning, varje serie som jag nånsin kommer visa här kommer aldrig vara nåt annat än påminnelser och minnen från den tid då jag fick idén till serien eller teckningen och i den stunden kunde höra havet och var övertygad om att jag va en båtbyggare som drömde om att segla på vågor så höga så att man ser molnen runt omkring sig. Moln, fiskar och en båt med en människa ombord som nu märker att solnedgången färgar havet rosa och som där och då är övertygad om att såhär nära kommer ingen människa till ren lycka utan att dö.

Kriget med mig själv.

Steffloo följer efter

Tjuvkikaren/Nån har varit snäll å skurit upp så att man kan se "personen som berättar alla sina tankar när han sover"´s känslor samtidigt (så att man kan jämföra).

Steffloo blir lurad

När monstret sitter inuti.

Fast i mörka tankegångar igen, denna gång kanske vi in-te hittar hem.
Va e det att vara fri när man lever inuti?/ Det Stora Monstret-Manifest

Steffloo hjälper en död.

Ännu ett samtal.

Steffloo- Sjukdomen

...men

jag gör allt för att få idéer.

När blomman håller på att slå ut så passar dom på.