Mörker med ljus i.

Frågar mig själv ibland -varför lägger du ner så mycket tid på nåt som ingen nånsin kommer lägga märket till? Då funderar jag lite och kommer sen fram till att min hjärna fungerar som så att den släpper inget förrän jag har fått ut det på nåt sätt. Därför gör jag så mycket åt den mörka sidan för att det är saker som har plågat mig men som nu har runnit ur mig.

Inuti, det som alltid finns kvar är en stjärna som alltid har lyst lika starkt men som  inte syns förrän de mörka molnen har skingrat sig. Det är väl den jag ständigt suktar efter att få se och kommer närmare ju mer mörker jag får ut.

Synd

Steffloo- Vinden

Steffloo ler